Tankarnas galleri

Är inte alls mig lik och kommer aldrig någonsin bli Heléne igen.
Vänta, vem är Heléne??
Gåtan utan svar och utan någon chans till svar.

I någon form av slummer har jag under natten och även  förmiddagen snurrat i minnen och konstiga formationer. Oehagliga och påträngande har de varit liksom de är hela tiden nu för tiden.

Illamåendet och ångesten ger mig ingen ro och ingen frid, inte ens för en sekund.

Fången och fängslad och som inte det vore nog fastkedjad i kedjor där nyckeln är bortkastad.

En liten stund och en sekund skulle jag vilja skänkas vila och bara se stormen dra förbi utan att befinna mig i den hela tiden.

Håller fast och förundras över att jag är så feg och rädd. Rädd för tanken, rädd för ensamheten som följer rädd för tomheten som blir. Saknaden av din värme och din närhet trots att inget är och inget blir. Trots att jag förtränger och packar ner.

Jag är ombeddd att göra en förändring att fundera på konsekvens och handling. Fan så lätt att säga men så svårt att agera.

För tillfället handlar det inte om att älta utan om att tappa fotfästet, tro och hopp.