Genomskinlig

Jag funderar på ord och handling,  mening och grund. Om mig som person, leter mönster och förösker finna systemet. Men INGET, jag finner INGET. Följer sorgen jag har och som varit min vän under så lång tid.

Jag andas emellanåt några få sekunder, vågar känna några få sekunder, vågar hoppas och river muren. Men priset är ALLTID lika högt priset är alltid obetalbart och jag står i skuld.

Genomskinlig och tom vandrar jag på livets väg som kallas mysterium. Med ljus av strimmor som försöker korsa vägen blir jag trött och tappar modet.

Målet finns inte annat än i min tanke och i min önskan.
Att ha en tro, ett hopp och en chans


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0