Inget kvar

Dagen börjar gå mot sitt slut och funderingar har tänkts och orsak, verkan och hanlding har vänts och vridits i mitt medvetande.

Rädslan griper tag i mig och jag förundras över att jag lagt timme för timme bakom mig.

Som det obehagliga allvaret jag känner i mig och känslan av ensamhet och tomhet och den väldiga värld som omsluter mig men inte ger mig någon ro. Inget kvar och ingen egentlig mening. Men andas likväl måste jag.

Huggen är många och hjärtat är tomt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0