Låser och slänger nyckeln

På min läppar och innuti mig vilar förseglade o förbjudna ord till mannen som inte vill ha mig.
Jag har ljugit och ljuger, samtidigt som lögnen slängs rakt i mitt ansikte.

Hur svårt är det att släppa tanken orden och handlingen.

Tomheten kommer bli total liksom ensamheten och övergivenheten

Låser min dörr och låser mitt hjärta, nyckeln kastar jag och hoppas ingen åter hittar den.
Vad är det för fel på mig då ingen kan bli kär i mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0