Tomheten

Som en objuden gäst kom de sakta och har nu tagit över totalt.
De fanns där under nattens heta timmar men jag lyckades mota bort dem med ömheten och närheten från dig, att känna sådan total närhet är konstigt och förunderligt.

Jag står kvar och du går och jag ler inom mig samtidigt som känslan av tomhet
och omintetsägande slåss i mig.

Jag vill vara stolt utan regler och utan krav...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0