Tankarnas galleri

Du vände om på den brända bron, jag släckte elden och du kunde åter  ta dina steg på det sargade .
Mitt hjärta stod på glänt, för jag  har aldrig har kännt som för dig.

Med en tro i min själ och i mitt sinne så ger jag åter mitt hjärta, sårbart och ömt.

Jag har ALDRIG kännt så här och du har helt fått mig på fall. Förutsättningarna är helt ohållbara men vart ska jag ta vägen i mitt känslohav?

Andas i det stilla och önskar att min tid med dig aldrig skall ta slut, att du ska vara kvar

Om jag visar vem jag är och andas i det stilla ger du mig hela dig? Jag vet svaret och du kan inte.
Det omöjliga värker och gör ont

Ödets väg, är din och min men hur