Du brände dina broar

Dina broar är brända och jag hoppas inte du vänder åter och ser dig om

Mitt i mitt hopplösa tomma och ensamma så känner jag hur det värker och hur det blöder.

Du sårade och gjorde mig så illa men slipper betala priset, det pris jag betalar för ditt vackra,
för dina ögons trohet och dina mjuka fina ord.
Jag trodde ännu en gång, jag kände och blev således den sårade och står kvar med ett ärrat innre.

Ett minne av skuggor och fina linjer, av fingrar som smeker och ord som bränner.
Jag är den som åter reser mig men du gick över min gräns och lämnade mig kvar i eldets lågor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0