Tankarnas galleri

Dagen går och livet rullar på hur konstigt det än verkar och hur märkligt det än är.
Vad var det som gick fel, vad var det som hände, tystheten gör ont

Alla ögonblick jag jagar och alla sekunder som går mig outgrundligt förbi, som ett töcken där jag
bara är och måste vara.

Det vackra och starka och det fina, allt var en lögn och har stangerat och dör sakta ut. Jag vill inte förlora dig men orkar inte heller kämpa.

Tankarna har tagit över och sänker mig bit för bit. Ensamhetens hårda vassa klor griper mig och gör så illa och så ont.

Hur jag än känner och hur jag än gör så är känslan av att försvinna dum men likväl tar tanken av det, befängda av att stanna kvar och hålla fast i en känsla som vi inte delar, över.

Så jag tackar för mig, raderar ut och försöker ta lämpligaste väg ut. Natten tar vid och gör illa och gör mig ont.
Likt ett barn kippar jag efter andan och skriker inom hela mig att det här är sista gången