Jag lät mig fångas
Min styrka finns inte längre, tomt och kallt som ett skal manövrerar jag en båt som en van seglare.
Likt vinden som blåser och som fångar vågorna som dansar om hösten fångade du mig och mitt sinne
Över havet mot en trygg och säker hamn, men, du strormade istället mitt hav och mitt skepp seglar på hårda vindars vågor.
Vattnets hårda kant slår mot mig och gör mig illa. Mitt skepp går i kvav - om så väl vore.
Det var så enkelt att förlora sig i dig, i din blick och i det varma mjuka leendet din röst som får mig att bara rasa och kapitulera. Men det kanske är dags att försöka segla ut från hamnen och ge sig av och glömma dig som vänt upp och ner på sinne och substans.
Du är vacker och dina blickar gjorde att jag seglade min båt i tron om att hamnen var trygg och säker. Jag vill ha DIG, orden var en lögn som så många gånger förr
