Själen av ensamhet

Att ha dig nära, var en evig lögn och en evig dröm. Kärleken var som ett segel som fylldes snabbt av vindens kraft och förde mig in i skimmret och glittret, det såg ut som havet en solig sommardag.

Jag trodde på dig och vände dina ord ut och in fann och finner i din röst en otrolig ärlighet men jag lurade mig själv i tron på dina vackra ögons sanning.

Mitt hjärta är tömt och min själ lider av ensamhetens hårda slag. Jag vet innuti att allt var en lögn, nu handlar det om att öppna sitt sinne och släppa dig.

Tro, ordet ska jag sudda ut och packa ner längst ner i tomhetens kista

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0