Tankarnas galleri

Jag förstår inte vad som hänt förstår inte hur det kommer sig varför är det så tomt och tyst runt omkring mig. Väggarna ekar och mörkret skrämmer och omsluter mig
Som luft och som om inget.

En annan tid ett annat liv. Jag vet att om jag skulle försvinna så skulle ingen märka det, visst är det läskigt. Det är sanningen.
De kommentarer som kommer när jag väl ropar på hjälp gör att jag istället bara blir stummare. Kväver mig själv och mitt innre pulveriseras.

36 timmar av något diffust som bara flutit förbi. I svaga minnensbilder ser jag vad som hänt märkligt nog så överlevde jag fast jag vet varför, inget ärligt försökt utan lät ångesten och demonerna ta över. Maktlös är jag och var jag.

Som en boll har jag legat tårar har runnit, drömmar har passeat önskan om att du var här. Önskan om att inte behöva vara själv

Det är verkligen sant att ensamhet mördar att ensamheten förgör och förintar. Jag spelar ett förlorat spel rädd släppa greppet.

Täcket skyddar mig. Snart måste jag dra det ifrån mig sätta på mig masken och le och spela med i erta förbannade spel. Jag hatar måndagar... jag hatar alla dagar jag hatar er alla för ni utsätter mig för helvetet.