Silverpopplar krasar

Mitt i tomma intet i ekot av tystheten och den förljugna lögnen finns jag.
Saknaden av det ljusa, det ljuva och det ömma. Kniven rispar och gör ett ärr i mitt innre.

Skuggorna hopar sig, jagar mig, tränger in mig i hörnet. Kommer ingenstans. Allt är tyst och varje andetag gör ont. Mitt hjärta gömmer en sorg, tårar smärta och värk.

Det vackra dör och faller likt silverpopplar ner. Krasar under mina fötter som glaset som just rispade min själ




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0