Tanke och själ

Förundrad över tystheten. tomheten och ensamheten. Den plågsamma ensamheten som tränger sig på och förgör mig innefrån

Allt börjar om tysteheten förgör. Orden du säger och löften du ger jag tror dem inte längre vilket gör att jag tänger mig djupare in i sorgens själ. Blundar för den jag är och det jag vill.
Förljugen i lögen

Hur högt ska jag skrika för att någon ska se och rädda mig

Det är dig jag har kär det är dig jag vill ha... jag ljuger för att ingen vill lyssna... jag ljuger för att jag lever i livslögnen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0