Krossar mig

... gör livet och dess sanna verklighet. Skadar mig och slår mig hårt och ärren finns kvar för evigt.
Mitt hjärta och hjärna talar inte samma spårk och jag törnar i hela tiden.

Men jag får inte säga de orden jag själv av allt vill säga och än mindre utför handligen. Det är förbjudet..
hjärtat slår i dubbla slag och det finns inget bara tyst tomt och eko.

Sorg smärtar och värker

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0