Acceptans

Tomt, kallt och hårt. Acceptera och inse, ta in och förstå.
Att vandra och möta. Tankar tänks och funderingar undras.

Varför och vad är orsaken. Dränka sorgen och acceptera. Blunda för den ekande tomheten.

Måste se mig om och försöka leva utifrån acceptansen för den utvalda vägen.

Jag kan säga hur många gånger som helst och skrika mig hes att jag inte vill, att jag inte orkar och att jag hatar livet.

Men vet ni det hjälper inte. Jag fattar ingenting och jag ser i mina tankar och mitt sinne förgäves med suddig blick ett liv som jag drömt om. Ett liv utan kedjor och med någon form av mening.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0