Blodig
Visst är det konstigt att du som verkligen vill och behöver inte finner vägen att vandra på.
Att ensamheten och tomheten blir din vän genom livet och dess hårda sanning.
Panikångest i drivor, yrsel och minnesluckor är något som jag verkar få vänja mig vid att leva med. Liksom jag sakta måste acceptera att jag står ensam och övergiven i lågorna av eldhavet som jag lämnades i för många år sedan.
Blickar ut över tiden och minnen värker i mig. Sanningar men mest lögner och förgörande.
Blodig ligger jag på marken, sprakad på och slagen på. Nu orkar jag inte resa mig fler gånger, men jag är för feg för att vika av
Livrädd och utan syre försöker jag andas. Blundar hårt men det hjälper inte det blir inte ljusare för det
Att ensamheten och tomheten blir din vän genom livet och dess hårda sanning.
Panikångest i drivor, yrsel och minnesluckor är något som jag verkar få vänja mig vid att leva med. Liksom jag sakta måste acceptera att jag står ensam och övergiven i lågorna av eldhavet som jag lämnades i för många år sedan.
Blickar ut över tiden och minnen värker i mig. Sanningar men mest lögner och förgörande.
Blodig ligger jag på marken, sprakad på och slagen på. Nu orkar jag inte resa mig fler gånger, men jag är för feg för att vika av
Livrädd och utan syre försöker jag andas. Blundar hårt men det hjälper inte det blir inte ljusare för det
Kommentarer
Trackback
