Tankarnas galleri

Kan inte beskiva kan inte förklara kan inte säga hur det känns.
Vandrar runt och försöker att andas ett andetag i taget.

Se mig, hör mig rör mig och ta mig härifrån och lyft mig till något annat.

Detta är inget liv och jag funderar över hur lång tid det tar till något annat. Funderar också över varför jag inte vågar göra något.

Vandrar i minnen och funderingar som gör ont som värker och bränner. Inom brinner lågor och paniken skär i mig.

Att ingen vill ha dig och ingen förstår hur illa de gör mig när det är så lätt att välja bort och vända ryggen.
En märklig känsla och jag undrar över dess innebörd och vad som är orsaken.