Tar en annan väg

Hör dina steg i mitt minne, hör dina ord och dina andetag. Minnen plågar mig och gör mig ont i min absolouta ensamhet och min tomet som värker.

Dagen och kvällen har gått med en panikångest som legat som en tickande bomb med ett välbekant illamående, yrsel och minnesluckor.

Såren läker inte och jag blir helt vansinnig och vet inte vilken väg jag ska vända om mot.

Det som en gång sas och de ord du en gång gav var lögn

Tankarna snurrar på och mitt i irrar jag i min förtvivlan. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Kan inte tänka mer kan inte agera

Allt som jag ber om är att livet ska ta slut

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0