Du får känna

Jag kröp ihop till en liten flicka, lät tårarna rinna.
Att inte synas att inte finnas och inte känna det är och förblir jag.

Mörkret omsluter liksom tomheten och tystnaden. Tankarna på annat...
Det bränner och värker inom mig sorgen blöder och blodet klibbar fast

Orden finns inte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0