Tankarnas galleri

Vila lugn och ro... En stilla önskan men inget jag har rätt till Rädslans skuggor lindar in mitt hjärta som bär på sorg som inte går att beskriva Modet o styrkan att slå mig fri från smärtan finns inte. Orken att spela med i teatern är snart slut. Skriker mig hes för att någon ska höra, med öppna sår som blöder men ingen ser eller hör eller vill kanske inte för att de är läskigt... Kanske är de snart försent o då kan ni stå där och undra... varför ni inget gjorde o inget hörde. Efter alla lögner och falska löften övergivenheten och bordvaldheten som smärtar mig dör mitt hjärta bit för bit. Hur kan min person betyda så lite att alla har rätt att slå, krossa och förgöra. Min godhet min ömhet och ärlighet utnyttjas och när lusten infinner sig så lämnas jag utan att få säga något. Ska bara acceptera.. Såld, baktalad och total grundlurad... Priset jag betalar är högt för brottet andra utsatt mig för