Kniven i ryggen

När du är ensam kvar på botten och livet slår hårt är varje andetag svårt att andas.

Du är en i mängden som håller mig fast trots att jag bad dig satte du kniven i min rygg... tog det du ville och gav dig sedan av utan att vända dig om.

Alla ni som valt mitt liv eller det helvete jag befinner mig i er önskar jag inte en dags lycka.
Att ensam stå kvar, utanför och till ingens nytta och ingens tankar kan ni någonsin ana hur det känns.

Faller faller faller. Inget inger någon form av hopp eller trygghet, är för att jag tvingas till det men gömmer mig så gott jag kan när jag får tillfälle. För varför visa sig när det ändå inte är någon som bryr sig.

Friheten och glädjen är inom lås och bom och är inte mig förunnat.

Sorgens smärta värker och bränner


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0