Se igenom mig
I havet av sorgen driver jag längre och längre ut, på djupt svart vatten.
Svikna löften, tomma ord
I rädslorna och i försvaren för det som verkligen smärtar och det som verkligen gör ont finns jag fortfarande men utan vilja, min livsglöd är slocknad.
Vem sökte du när du fann mig, någon i ärlighet eller bara någon.
Förlust efter förlust, slag efter slag. Varje liten bit handskas jag med i ärlighet inom mig och det blöder.
"Varför pratar du om att förlora, Jag är Din och Du är Min...." Meningen bränner i mig, innebörden förundras jag däremot över.
Ingen tillit till de som sagt mig stå mig nära finns längre. Tyst viskar eko och ensamhetet mot mig. Den ensamhet som förgör innifrån. Förintar och krossar, ingen ser
Det är inte så farligt, glöm och gå vidare. Jag vet hur fel de har, som säger detta till mig. Hur rädda de är för sanningen.
Som ett direkt resultat av att leva i den lögn som det innebär att spela att man mår bra, kan en falsk känsla av läkning uppstå baserad på den rollprestation du gör. Glöm inte det...
Varje förlust som blir obearbetad begränsar livslusten och släcker hoppet och meningen.
