Tänk om någon skulle komma på min hemlighet...

... vad skönt det skulle vara. Att sluta spela teater och bara få falla och att någon tog emot mig och fångade mig i all min sorg och tomhet.
Någon som smekte bort blodet från kinden och kysste mig ömt på pannan och gjorde det av ärlighet.

I ett fängelse med kedjor sitter jag fast oförmögen att röra mig
Tänk om Ni inte var så fega och så rädda, med er tystehet och bordvaldhet för mig som person och med det jag slåss mot.
Inom mig härjar ett krig, ett slagfält mellan sorgens härskare.

Det ljusa skeent som en gång fanns och som spred en mjukhet och trygghet kring mig är förlängesen försvunnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0