Att riva muren

Jag lovade att aldrig riva muren men du lyckades o lämnar mig nu kvar i ruiner. Jag gav allt och du tog. "När det gäller dig och mig så är det bäst att vi går skyllda vägar" DU bestämmer och jag känner, men det finns ingen respekt för min vilja. Alla fina ord, alla ömma övertygelser och tron som js gav... I mig bor sorgens tårar, i mig finns en förtvivlan som fängslar mig. Med kedjor som är obrytbara och som bara en har nyckeln till. Jag ska nog släppa in den personen, bli befriad o därmed få ett innre lugn. Jag trodde du förstod, jag trodde du var ärlig i ditt uppsåt. Du ville prata med mig, jag gjorde ett ärligt försök ringfe sökte o letade. Men du blev tyst. Om jag bara kunde förstå, mjuka leenden... I sekunden har jag bestämt mig frågan är bara när och hur...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0