Lite allvar
När ska jag få välja själv, när ska jag känna mig fri och få blicka frammåt med en tro i mina ögon.
Andra har valt mitt liv, aldrig fått föra min talan utan bara fått anpassa mig och följa med.
Ikväll funderade jag över varöfr jag inte vågat eller vad som stoppat mig i handling. Tänk vad befriande det varit om jag haft modet....
Min röst och mina tankar har aldrig hörts eller fått landa i någon form av trygghet.
De som har förstört mig vet så väl och jag förundras över hur de kan leva med sitt samvete.
Längtar bort och till annat
Kommentarer
Trackback
