Den falske känner du igen

Vi börjar om, vandrar baklängens och tittar över axeln. Mörkret omsluter mig och hoppet är borta.

Den som sover gott om natten och finner ro i sin egen själ och i sitt eget innre avundas jag och önskan om också få vara där.

Tanken som finns inom mig om ljus och skimmer går inte att slå ihjäl men det slår mig och mördar mig.

Säger ingenting, för ingen kan förstå. Jag öppnade mitt hjärta och tillhör någon men vågar inte förlita mig i känslan och kväver önskan jag har.
För det är omöjligt...

Jag är trött på alla ord, alla vackra fina ord och alla tomma löften. Den falske vid min sida skulle du känna igen men jag blundar




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0