En spillra av mitt forna jag

Allting ändrades, vändes upp och ner jag såg strimmor av ljus.

Men nu är jag en vingklippt fågel, med sorgen som borrar sig djupare och miraklet jag trodde på var ren lögn!


Jag älskar dig mer än vad hjärtat ens förmår, vad du någonsin kan ana men du kommer aldrig förstå.
Det var en skrämmande känsla och jag landade i den i några sekunder och anade själv hur hårt jag skulle slå mig.

En spillra av mitt forna jag andas i motvilja och med ett sorgsamt skimmer som sprider sitt stoft runt mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0