Tankarnas galleri

Ja ni... om jag överlevt och överlever detta så kan ni vara glada.
Jag har två otroliga vänner som jag inte har en aning om hur jag skulle klara mig utan.

Det jag är mest rädd för är att de lämnar mig... det är en tanke som mal i mig hela tiden. HELA tiden.
Jag själv balanserar på att inte kräva och inte ta för mycket samtidigt som jag är fullt medveten om
att jag inte har rätt att få allt detta jag nu får. Varför förtjänar jag detta... Ingen aning.

Kanske för att jag har givit av mig själv så länge och aldrig tagit plats aldrig trott att jag varit värd det
att prestera på högtryck för att vara någon och något.
Prestationskrav jag hatar ordet... det kan förstöra vem som och har förstört min person och den Heléne
som egentligen är värd ett liv i lugn och ro.

Är det försent att rätta till, börja om och återta livet. Kanske inte men frågan är hur mycket jag orkar i detta
stormande hav.

Jag älskar er som finns runt omkring mig och ni vet vilka ni är.

Tänk att ett samtal från en utomstående person kan skänka mig lugn även om det bara var för några sekunder.
TACK Inga-Lill, Ulf och Anna för att jag även överlevt denna dag
Borde gjöra ett försök och en ansatts till att försöka sova men vet inte om jag vågar blunda.
Det bränner i min kropp i min själ och i mitt hjärta