Jag tar mitt lilla hjärtas hand

Jag tar min lilla hjätas hand, i min dröm vandrar vi tillsammans, hon och jag tätt tätt intill med massor av skratt och leenden.
Den tiden kommer... jag är övertygad. Jag måste bara ha tålamodet att inväta det.

Inom mig härjar paniken och dess helvete och det river i mig och krossar mig. Jag är så trött så jag skulle hellst av allt bara vilja sova.

Jag tappar riktning jag tappar fokus och jag tappar mål, men vet ni vad som är så märkligt. Att jag fortfarande står upprätt och andas och gör det som krävs av mig.

Ibland fem år ibland tre år och däremellan är jag den vuxna kvninnan Heléne 34.
Grindarna som stängs bakom mig gör att jag trängs in i hörnet av det mörka där det obehagliga och det okända skrämmer mig. Jag känner mina vänner alltför väl och känslan av dem i antågande gör att jag kryper ihop och inte alls vill vara ensam i det hela.

Varför kan man göra som man vill med mig. Behandla mig med den orespekt och som om jag bara är luft.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0