Att älska någon så att det värker
På botten av havets källa ligger jag. Det är tomt och det är kallt. Ekot studsar mot väggen och jag hör mig själv andas men tyst tyst. En genomskinlig gestalt av hopplöshet och tomhet. Jag orkar inte längre fullfjölja mitt liv.
Det är inget liv egentlgen utan bara ett diffust för att. Ett substitut för något annat.
Känslan är obehaglig att vara men ändå inte.
Som känslan att alltid vara på flykt att alddrig få vara i det utan bara på låtsas. Leka lekar och kurragömma. Att älska någon så att det gör ont
Känslan av apati och tomhet, ingen vet och ingen ser. Ingen håller mig så hårt som jag skulle önska och kanske som jag faktiskt är värd.
Kommentarer
Trackback
