Jag vidrör....

...tanken i varje andetag som jag försöker andas mig igenom. I varje sekund av mitt helvete söker jag efter meningen.
Men inget jag finner inget.

Att dansa själv att göra själv och känna tomheten så påträngande gör ont.
Ett hörn av sängen blir min borg för nu. Tog mig inte vidare tog mig inte bort utan stirrar tomt ut i rummet och ösnkar jag kunde ge mig av.

Sorgen smärtar och sorgen värker. Kvälllen väntar med massor som skrämmer och massor av saknad.
Jag saknar honom som gör mitt hjärta ömt och varmt jag saknar dig som kan ta mig i din famn och säga
stanna här för vem du är och hur du mår spelar ingen roll men jag ska ta dig igenom detta tillsammans
med dig.

Vidrör tanken på att skriva in mig tanken på att lämna allt. Inget konkret och inget alternativ finns.
Det enda jag vet är att detta inte är jag och det jag också vet är att ingen bryr sig om vare sig det ena eller det andra. Om jag försvinner så gör jag.

Ni skulle inte ens sakna mig
Låter dem falla i ren förtvivlan orkar inte nes torka dem.
Att börja om från noll från inget eller inte börja om alls.
Vem kan förlösa min rädsla och min ensamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0