Jagad av mardrömmar..
... kl var väl efter ett i natt när jag till slut blundade och allt snurrade runt och jag hade förberett mig på ytterligare en natt i vakenhet jagad av panikångesten.
Men jag lyssnade på ngt sommarprogram och kände tillslut att jag föll in i dvala. Något obehagligt ljus och blixtar brännhet i hjärta i kropp och i själ. Men jag stänger locket på min dator lägger den i från mig och lyckas hålla mina ögon stängda i den rädsla jag befinner mig med de monster som jag har i och runt mig. Jag gör en ansträngning till till villa, de ges möjligheten att härja runt.
I varje sekund så vet jag var jag drömt och att jag vilat iaf. Jag har varit jagad av konstiga djur, Peter, chefer elakheter ord och sanningar som haglat som fullständigt krossat mig.
03:42 gick det inte längre jag slog upp ögonen och sa till mig själv att jag faktist till trots har fått vila, och jag räknade timmarna och fick ihop dem till 2h 42 minuters drömjagande vila.
Ringde NOA för att bara säga jag finns. Pratade med samma kvinna igen. Det jag tycker är obehagligt är avsluten som blir så hängande över mig så korta och så abrubta.
Men hon samanfattade ungefär det jag själv tänkte. Att har jag tur så får jag vila någon timme till jag har min tid 09:00 hos min fantastiska läkare. Jag berättade kort om min gårdag dock inget om vad hade hänt... Bara att jag utan sömn lyckades ta mig till jobbet fyrkantig vimmelkantig och svimfärdig. Men jag var där jag genomförde min intervju med ett lugn och stabilitet... Jo eller hur, flikade jag in, den som vet. Jag kämpar på jätte bra fick som avslut. Och sen var det tyst vi la på, hon försvann och jag försökte blunda men nej det gick inte. Jag mår så illa så jag vill inget hellre än bara att det ska vända.
BTW inget vackert inlägg bara fakta och en sak till.
Glöm inte att detta är min blogg jag säger vad jag vill
Jag har en önskan en rädsla ett krav ett konstaterande till mannen som upptar hela mig
Peter, vi hörs på massa konstiga sätt lovar säger skriver men skyddar oss.
Längtan, åtrå, värme, kärlek. Jag är fullständingt ärlig i min känsla även om jag inte kan stå för
det utåt eftersom det är förbjudet.
Men jag vill säga fråga kräva att om vi ska vara i detta tillsammans måste vi lägga pusslet. Jag måste vara helt säker på
torts tystnad tomhet frånvaro löften som bryts och krossar mig att du finns där ändå. Att du inte lämnar mig.
Hur ska vi nå dit?? Jag älskar honom och jag säger det i ärlighet.
En gång när vi snuddade vi detta så fick jag ett svar där han säger att han vill erbjuda mig allt, tom säga att han älskar mig men kan inte.
Jag fattar inte riktgit, men han lever i något konstigt som jag inte förstår som jag inte har kontroll över handlar det om det. Självklart handlar det om kontroll. Resten tar jag sen nu ska jag vila lite till.
Med mina bästa vänner panikångest och rädslan
Men jag lyssnade på ngt sommarprogram och kände tillslut att jag föll in i dvala. Något obehagligt ljus och blixtar brännhet i hjärta i kropp och i själ. Men jag stänger locket på min dator lägger den i från mig och lyckas hålla mina ögon stängda i den rädsla jag befinner mig med de monster som jag har i och runt mig. Jag gör en ansträngning till till villa, de ges möjligheten att härja runt.
I varje sekund så vet jag var jag drömt och att jag vilat iaf. Jag har varit jagad av konstiga djur, Peter, chefer elakheter ord och sanningar som haglat som fullständigt krossat mig.
03:42 gick det inte längre jag slog upp ögonen och sa till mig själv att jag faktist till trots har fått vila, och jag räknade timmarna och fick ihop dem till 2h 42 minuters drömjagande vila.
Ringde NOA för att bara säga jag finns. Pratade med samma kvinna igen. Det jag tycker är obehagligt är avsluten som blir så hängande över mig så korta och så abrubta.
Men hon samanfattade ungefär det jag själv tänkte. Att har jag tur så får jag vila någon timme till jag har min tid 09:00 hos min fantastiska läkare. Jag berättade kort om min gårdag dock inget om vad hade hänt... Bara att jag utan sömn lyckades ta mig till jobbet fyrkantig vimmelkantig och svimfärdig. Men jag var där jag genomförde min intervju med ett lugn och stabilitet... Jo eller hur, flikade jag in, den som vet. Jag kämpar på jätte bra fick som avslut. Och sen var det tyst vi la på, hon försvann och jag försökte blunda men nej det gick inte. Jag mår så illa så jag vill inget hellre än bara att det ska vända.
BTW inget vackert inlägg bara fakta och en sak till.
Glöm inte att detta är min blogg jag säger vad jag vill
Jag har en önskan en rädsla ett krav ett konstaterande till mannen som upptar hela mig
Peter, vi hörs på massa konstiga sätt lovar säger skriver men skyddar oss.
Längtan, åtrå, värme, kärlek. Jag är fullständingt ärlig i min känsla även om jag inte kan stå för
det utåt eftersom det är förbjudet.
Men jag vill säga fråga kräva att om vi ska vara i detta tillsammans måste vi lägga pusslet. Jag måste vara helt säker på
torts tystnad tomhet frånvaro löften som bryts och krossar mig att du finns där ändå. Att du inte lämnar mig.
Hur ska vi nå dit?? Jag älskar honom och jag säger det i ärlighet.
En gång när vi snuddade vi detta så fick jag ett svar där han säger att han vill erbjuda mig allt, tom säga att han älskar mig men kan inte.
Jag fattar inte riktgit, men han lever i något konstigt som jag inte förstår som jag inte har kontroll över handlar det om det. Självklart handlar det om kontroll. Resten tar jag sen nu ska jag vila lite till.
Med mina bästa vänner panikångest och rädslan
Kommentarer
Trackback
