Tankarnas galleri

Tidvis mitt emellan mellan allt och inget så gör jag det som jag ska det som förväntas av mig. Teater på hög nivå.
Att få luta mitt huvud mott ditt känna din närhet och ömhet.

Att acceptera och andas mig igenom ensamhetens hav och helvetes storm. Saknar i mitt hjärta saknar i hela mig och det värker.
Värker sönder mig innifrån och ut. Det är inte mycket kvar av mig längre. Men jag ligger här på golvet som en boll. Min allra käraste vän närmast hjärtat fick mig att resa mig men jag kom inte längre än till datorn som stod i hallen men ska nog ta tag i det och försöka andas mig igenom natten.

Att bara få sova eller blunda några minuter vore för mig guld värt och skulle skänka mig lite ro och lite lugn. E*n sekund ge mig en sekund av mitt liv så lovar jag att jag lämnar åter fler tillbaka.

Jag ser mig om i denna röra i detta helvete... Liten blir stor och stor blir liten. Jag har fått nog känns det som. Jag är mer trasig än hel.

Sårad och öm tömd och tom. drömmen när ger man upp den och när inser man att livet inte är en rättvist.
Sitta upp och möta ännu ett helvete eller ge sig av lägga sig ner och kapitulera. Jag vill både och både ha och äta kakan.

Men i varje andetag så undrar jag om jag ska rätta mig in i leden eller söka strid. Hur ska jag bida min tid hur ska jag få livets pussel att falla på plats och hur ska mina ärr läkas.

Tittar tillbaka tittar frammåt. Dagen idag och dagen i morgon det skärmmer och jag saknar och jag förundras över hur det kan te sig. Hur jag ens orkar vara och finnas.

Sammlar ihop glasskärvorna som ligger som krossat glas värjer mig för att inte blöda för att inte trampa illa och fel. Inte där men kanske på väg mot ett annat ljs ett annat hopp... Tror jag inte men jag kan ju skriva det så ser det fint ut.