Inte tid att vara trogen...

... då hinner man heller inte vara otrogen.
Vet ni hur sant det är... Det var inte jag som sa orden det var han själv...

Och i detta spel är jag en bricka och jag kan inte ta mig ur spelet hur mycket jag än vill hur mycket
jag än försöker.

Han ringde i fel sekund och till trots att jag blankt tackat nej häromkvällen när han frågade så
föll jag dit ändå.

Jag klandrar ingen fast undrar varför jag aldrig kan få vara någon eller någons
det är tom så att jag själv i en lättsam ton säger om mig själv
"jag den där söta attraktiva tjejen" henne kan man ha till det man vill.

Ni anar inte hur svårt det är att aldrig vara någon, något eller någons. Att fånga i en sekund det som
mitt hjärta skriker efter och det som jag har inom mig men aldrig får ge ur ärlighet.

Det är ett helvete att befinna sig i zonen där hoppet har försviúnnit där ensamheten har greppet och ekot studsar mot väggarna. Att vägen bortom fruktan och lidande, sorg och smärta inte finns.

Älska mig den som kan jag ber er
Att ställa skorna vid klippväggen klättra över staketet och låta kroppen falla tyngdlöst, vill men vågar inte
Vad ska ni med mig till




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0