Nej

Silver blänker och skymmer min blick...silvret är tårar som rinner
rinner
tid passerar, tid gör ont tid värker.

Jag faller och slår mig skrapar min sköra hud och mitt sårbara hjärta
hjärtat som är på väg ut ur min kropp och min själ.
Min tro och min känsla har helt övergivit mig och jag fylls av ensamhetens andetag.

Mitt pris är högt och jag betalar hela tiden.
Vinden drar igenom mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0