Silverdamm och smärtsamma vägar

Silverdamm sprider sitt stoff runt mig, i små små orosmoln svävar de över mig och
ger mig ingen frid och ingen ro.

Känslan av större än störst värker och gör ont, det smärtar i mig och det blöder
Silverdamm och silverskimmer.
Inte vackert inte fult, inget...

Mitt sinne fylls av sorg och mitt minne i varje sekund minns det och känner det smärtan
värker.

Sorgfjärilar flyger i mig med dess bläcksvarta vingar och skär i mig, skär sönder mig.
Gör illa mig

Vägen låter mig vandra i tysthet med mitt hjärta och min själ i den smärta som ingen borde
få uppleva. Den som rider mig om natten, den som visar sig med monster med den värkande
ensamheten.
Vägen låter mig längta men horisonten visar mig ingen nåd


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0