Tankarnas galleri

Ögonen värker och mitt innersta är i uppror. Blundar men i varje del av sekunden av sorg gör allt ont. 

Tröttheten värker sönder min kropp och har tagit min själ i besittning. Allierat sig med minnena och den psykiska svarta tomheten. 

Härligt...

Jag hann städa två ggr innan jag gick till bussen.

Livet är fantastiskt

Kram från en trött tjej som legat som en boll bredvid sömntutan inatt.

Kudden var röd och jag död 

Ligger i sängen utan någon som helst ro.

Hoppas få sova lite lite.

Allt gör så smärtsamt ont.

Min kropp har stängt av!

...blev smärtsamt

Innan jag däckar fullständigt...

- så vill jag tacka för att du tog dig tid och för att du lyssnade på mina ord.

Det fanns så mycket jag ville säga men jag blir oförmögen när det handlar om avslut...

Det är inte fel på mig, en sådan tjej som jag tror jag det är svårt att hitta... Helt ärligt. 

- lika svårt som att finna en sådan man som du! men jag är inte människa att säga vem som förlorar...

Vänd alla ord och allt management du gav mig till dig själv så är jag övertygad om att du kommer vinna kriget!!

- jag har givit upp fullt och det ville jag bara skrika. Varje sekund slåss jag mot att inte ta mitt liv för jag är för rädd... 

Var rädd om just bara

dig!!

Du är den viktigaste personen i ditt liv.

Avis på att du bara kan tänka på dig själv om du vill.

Ett enkelt tips från mig... Skaffa aldrig barn.

Många tankar, värme och all kärlek jag har i mitt hjärta till dig!

- det svåraste steget jag tagit i mitt liv var när jag klev ur ditt liv och stängde dörren

Jag lindar in vår närhet i bomull och lägger den i botten av min själ

--// kramar från Heléne 

Äää, orden hittade inte ut ikväll.

Sov gott världen önskan om att inte finnas imorgon gör sig smärtsamt påmind 

Spillrorna av ett icke liv ligger utspridda på golvet i svart geggigt blod. 

Blodet som sipprar från öppna sår. Såren som bildats av taggtråden som skär i mitt innre, trasar sönder varje del av mig. 

I sekunder av hårdhet bankar ångesten i mig, gör sig påmind genom smärta som inte går att hantera.

Men ändå MÅSTE jag, måste stå upp vara och andas. 

När ska jag få bli omhållen, gråta och värmen från helheten.

--// Heléne 141101

Jag har varit här förut. Fast ÄNNU är inte botten nådd. Omkring mig andas ni, lever och finns. Jag finns, men likt ett genomskinligt tunnt eko. 

Minnet av det vackra flytet ihop i floden med töcknets dimma. Orden finns i mina tankar av flykt mot friheten. 

I sekund på sekund påminns jag av längtan av att få nå mitt hjärtas längtan. 

Intensivt bränner beröringen, förnimmelsen av tanken den skänkte.

I ett stjärnstoft irrar jag runt. Blundar hårt och försöker tänka bort.

Varje sekvens av dig gör sig påmind.

Vill glömma, sova och inte vakna 

Spillrorna av ett icke liv ligger utspridda på golvet i svart geggigt blod. 

Blodet som sipprar från öppna sår. Såren som bildats av taggtråden som skär i mitt innre, trasar sönder varje del av mig. 

I sekunder av hårdhet bankar ångesten i mig, gör sig påmind genom smärta som inte går att hantera.

Men ändå MÅSTE jag, måste stå upp vara och andas. 

När ska jag få bli omhållen, gråta och känna värmen från helheten.

--// Heléne 141101