Nog känner jag att jag lever
Jag reser mig upp ur paniken. På något sätt sätter jag mig upp och lutar min trötta kropp och mitt sargade innre mot väggen som sägs ska bära mig.
Ljudet av rösten, känslan av andetagen vilja av ärligheten slår hårt.
Jag ripsar mig mot kinden, låter det svida och känner smärtsamt det onda. Mitt i det så stormar längtan efter dina smekande fingrar och din blick som får mig att smälta.
- Den där obärhärtiga längtan efter kärlekens närhet och betydlesen av ömheten värker sönder mig.
Ljudet av rösten, känslan av andetagen vilja av ärligheten slår hårt.
Jag ripsar mig mot kinden, låter det svida och känner smärtsamt det onda. Mitt i det så stormar längtan efter dina smekande fingrar och din blick som får mig att smälta.
- Den där obärhärtiga längtan efter kärlekens närhet och betydlesen av ömheten värker sönder mig.
Kommentarer
Trackback
