På kanten av branten
På spetsen av udden försöker jag balansera. Balansera i hoppet, det förträgna som försvunnit. Det som inte är mitt.
Ljudet av andetag som andas och längtan efter äkthet får mig på något sätt att inte hoppa.
- jag trodde botten var nådd för länge sedan. Men så var det inte.
Vägen har nått sin ende, sitt slut. Sekunder går och tickar förbi. I ett töcken av ångest, mörker och djup.
Framför mig låg dem i salig blandning i många färger.
Men jag fyllde kvoten av dåligt samvete och obotlig sorg istället för att kliva över gränsen.
- Gå men stanna. Låt mig få andas, låt mig få vara och håll mig hårt. Så hårt så jag inte kan fly.
Vart är ni, vart tog ni vägen?
Ljudet av andetag som andas och längtan efter äkthet får mig på något sätt att inte hoppa.
- jag trodde botten var nådd för länge sedan. Men så var det inte.
Vägen har nått sin ende, sitt slut. Sekunder går och tickar förbi. I ett töcken av ångest, mörker och djup.
Framför mig låg dem i salig blandning i många färger.
Men jag fyllde kvoten av dåligt samvete och obotlig sorg istället för att kliva över gränsen.
- Gå men stanna. Låt mig få andas, låt mig få vara och håll mig hårt. Så hårt så jag inte kan fly.
Vart är ni, vart tog ni vägen?
Kommentarer
Trackback
