Smärta
Smärtsamt sorgemodigt går jag genom rummen med de kala vita väggarna.
Tavlorna som hänger där, är lika genomskinligt osynliga som jag, som det svarta hårda kriget innuti min kropp.
Hudlös, trolös och övergiven sätter jag mig mitt på golvet i ett av rummen jag gått igenom. I min övergivenhet längtar jag efter annat, längtar efter modet att göra slut. Slut på helvetet, slut på det icke liv jag lever.
Innuti mig river paniken och ångesten sönder mig, drivs av den smärtsamma saknaden och känslan av tomhet. En tomhet som skär sönder mitt hjärta.
Den vackra närheten blir som ett hån, lindar in mig klibbar fast mig i minnet. Minnet av ögon som klär av, fingrar som berör och andetag som smeker. Det sköra blir för skört och bildar skärvor i glaset. Rädslan tar vid och tillåter njutningen bli ful.
Tavlorna som hänger där, är lika genomskinligt osynliga som jag, som det svarta hårda kriget innuti min kropp.
Hudlös, trolös och övergiven sätter jag mig mitt på golvet i ett av rummen jag gått igenom. I min övergivenhet längtar jag efter annat, längtar efter modet att göra slut. Slut på helvetet, slut på det icke liv jag lever.
Innuti mig river paniken och ångesten sönder mig, drivs av den smärtsamma saknaden och känslan av tomhet. En tomhet som skär sönder mitt hjärta.
Den vackra närheten blir som ett hån, lindar in mig klibbar fast mig i minnet. Minnet av ögon som klär av, fingrar som berör och andetag som smeker. Det sköra blir för skört och bildar skärvor i glaset. Rädslan tar vid och tillåter njutningen bli ful.
Kommentarer
Trackback
