Änglar och Demoner
Nu är det dags att börja tro, nu är det dags att börja finna orden och känslan. Och att våga möta den, våga vara i den och bemästra demonerna.
I ett tomt kallt rum med kala vita väggar som omsluter mig förstår jag för första gången vad klumpen i magen är, vad hålet i hjärtat innebär och varför jag har metallsmak i munnen.
Det är den jävla ångesten, den jävla pissångesten som dränerar mig men som också ger mig upphov till att vilja fly. Genom flykt hittar jag andra vägar och oändliga möjligheter.
De änglar och demoner som jag möter och mött, jag kan förklara lite grann och allt jag vågar men vill inte bli dömd eller fördömd för himmelen och helvetet som jag befinner mig i.
Tar ett blankt papper, en tom målarduk och tänkte skriva och måla en tavla som går att hänga upp i tankarnas galleri.
De tårar som jag gömt, de tårar jag själv fördömt tränger i ögonvrån och går inte längre att stoppa.
- Vem vill lyssna, vem vill vandra med mig i galleriet? Ta ner en av de ramade bilderna studera dem noga eller bara titta flyktigt på dem.
Jag bjuder in dig och dig och dig, ja du som helt enkelt har modet att följa med.
Ingen ende och inget slut
Att ständigt må illa att ständigt må, att gå runt som ett töcken,
DÖ DÖ DÖ, jag vill men vågar inte.
Sammla kraft klä på dig och möt honom som mitt hjärta saknar, med vetskapen att aldrig aldrig få.
