Ingen ende och inget slut
Nätterna förföljer mig med drömmar och en saknad som värker i hela min kropp. Jag vet att det är förgäves jag vet att jag aldrig kommer få dig. Men varför kommer jag inte loss.
Att ständigt må illa att ständigt må, att gå runt som ett töcken,
DÖ DÖ DÖ, jag vill men vågar inte.
Sammla kraft klä på dig och möt honom som mitt hjärta saknar, med vetskapen att aldrig aldrig få.
Det finns dem som gjort mig illa och som utnyttjat mig genom min historia. därmed stal de mig och mitt mod. Ni tror ni känner mig och ni tor jag finns...
- Lyssna, och känn och förstå.
Mig som ingen känner och ingen ser. Jag som knappt vill andas mer. Jag måste på riktigt andas och resa mig och gå trots sirap och tjära under fötterna. Ni har mig i ert allierade grepp i er egen känsla på er egna väg och den väg som är tom och kall.
Trackback
