Sorgfjärilsens vassa vingslag

Sårad... jag, tror du jag är kär i dig på något sätt eller? Jag hör mig själv i samma andetag som jag uttalar orden högt och väntar på en reaktion en känsla ett agerande.

- Blindgå, du ska lära dig med hjälp av famlande i mörkret i det fördolda med verktyg och minnen.

En känsla i taget ett agerande i sänder. Den verkliga verkligheten. Det smärtsamma och det onda de hårda slagen.

Svartsjuk... avundsjuk vad är skillnaden egentligen

Tavlan, som tas ner i denna natts vandring i labyrinten i galleriet. Den är målad med osynliga penseldrag och genomskinlig färg.

Rusar inte, springer inte. Står kvar, blottar min ärrade själ. Åter känner jag sorgens fjärilar och dess sylvassa vingslag innuti.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0