De spröda vingarna
De spröda vingarna så sköra. Med kraft som inte finns försöker jag med hjälp av dem flyga och få fri luft.
Paniken river i mig och luften är slut och jag känner mig även denna dag besegrad.
Det skär som knivar i mig. Hjärtat går i tusen bitar och tomheten växer inom mig.
Jag kämpar med klumpen som blir av tårarn asom bränner bakm ögonlocken.
Varför VARFÖR???
Jag kämpar med klumpen som blir av tårarn asom bränner bakm ögonlocken.
Varför VARFÖR???
Jag finner inte orden
Tyngden i det osagda..
Det är tyngden i det osagda, det hemlighetsfulla. Tyngden bäddar in ord som inte sägs, känslor som förnekas och mod som är slut i det fördolda.
Låt de skira sköra tårana falla.
Inom mig är det en kamp och sorgen har tagit över hela mig. Jag vandrar runt som ett skal och den enda känsla jag känner är hopplöshet.
Ensamheten, och då menar jag både den rena fysiska ensamheten och den påtagliga brutala ensamheten som blir till ett stor svart hål inom som bara blir svartare och djupare.
Ångesten förgör mig och bankar sönder mitt bröst och krossar mitt hjärta. Kraften är slut och önskan om att bara somna har ett hårt grepp om mig. Tomt tittar jag ut genom fönstret och smärtan är brutal
Åt helvete med allt!
Labyrintens vilsna vägar
Jag vaknar med den, om jag ens tillåtits någon vila. Under dagen är den min ständiga följeslagare och driver min natt
Vill inte.
Hur ska jag sätta ord på känslan som värker i min kropp, i mitt hjärta och i min själ.
Den ständiga kampen att tvingas andas, tvingas acceptera och tvingas in i labyrinten som jag inte finner vägen ut ur.
Jag säger inte att livet är enklet och jag säger inte heller att vi alla för en kamp. Men tillåt mig till orden, tillåt mig till det jag känner och låt mig vara den jag är i den sorg jag bär.
Vill inte.
Hur ska jag sätta ord på känslan som värker i min kropp, i mitt hjärta och i min själ.
Den ständiga kampen att tvingas andas, tvingas acceptera och tvingas in i labyrinten som jag inte finner vägen ut ur.
Jag säger inte att livet är enklet och jag säger inte heller att vi alla för en kamp. Men tillåt mig till orden, tillåt mig till det jag känner och låt mig vara den jag är i den sorg jag bär.
- Låt dig bli älskad och tillåt dig att älska. Se henne och berör henne med din väme och kärlek. Det är hon värd. Låt henne få vara din och låt dig vara hennes.
Kärlek kan vara så underbar och så förfärlig men förskjut inte den person som vill vara där för dig genom att i lögn fördriva det.
