Ständigt denna gråt och klump
Tomheten förgör och förbannar och jag kommer inte runt den och kommer inte vidare.
Jag vill inte vara denna sorgnsatjej längre jag vill ha tillbaka min glädje och min tro.
Enghla vill ha tillbaka sin mamma. Undrar när hon får det.
Nu försöker jag bara flyta med och knappt det.
Tårar rinner ständigt.
Mitt hjärta blöder och det går inte att stoppa.
Vi sårar varandra om vi försöker
Ja slänger min in i det här för att såra henne ge henne ett krossat hjärta och skyddar mig sedan bakom otal konstiga ursäkter.
Nu har jag tårar som rinner och hundra frågor men vad hjälper det?
Kan jag få ett slut på detta? Kan någon stänga av filmen?
Jag släpper lite
Det innebär tårar i mängd och ångest som skulle kunna innebära miljoner.
Varför tror alla at jag är en leksak. Jag ger av mig själv en liten bit och du tar men sedan inget mer.
Mörker och svart höst och natt
Ös guld, ös silver sortera och lägg i skålar. Liskom minnen, men mina minnen är kolbitar och inget värda
Vattnet drar sig tillbaka från havskanten
Undrar hur länge man klarar sig på bara några få timmars osamanhängande sömn per natt. Dessutom en sömn som gäckar mig med mardrömmar ångest och ett bultande hjärta??
Jag orkar inte och vill inte längre, men om bara några få minuter så ska jag sätta på mig masken på riktigt bita ihop och vara en glad stark och positiv tjej som klarar av allt! Så jäkla less!!!
Tårarna bränner innanför ögonlocken och jag får allt svårare att svälja.
Vart finns räddningen vart finns lugnet och värmen. Vart finns min trygghet och min sinnesfrid?
Vattnet drar sig tillbaka från strandkanten lika fort som det vällde in över den.
Tänk om mitt liv också kunde te sig som havet jag just badat i.
Landat på svensk mark
De flesta nätterna och dagarna var fylld av förtvivlan och ångest saknad och en enorm tomhet. Fan vad jag är bra på att dölja saker.
Men nu när jag landat på svensk mark så är det änn värre. Tomheten är enorm och svämmar över mig drar mig med och ner. Ångesten bankar i bröstet och jag kan inte värja mig. Med panik försöker jag sätta ena foten framför den andra och vill mer än gärna få en natts sömn utan ett abrubt uppvaknande.
Bank bank och dunk dunk. Jag mår så illa och känner mig så yr. Jag vet vad som vänar men vet också att jag spelar spelet för vem vet jag inte.
Vad trodde jag egentligen. Att en vecka i sol skulle kunna skänka mig meningen tillbaka så otroligt naivt av mig.
Klumpen växer men jag kan inget göra.
En natt fylld av tårar
Natten kommer bli lång och smärtsam. Det värker i mig och det gör så ont. Tomheten spränger och ensamheten bränner.
Paniken ångesten och min sårade själ gör mig så illa.
I natt faller tårar sakta och hårt nerför mina kinder. viljan att inte längre vilja finnas tar sakta över och önskan att våga agera griper tag i mig.
Ska blunda men det är smärtsamt och får mig att må illa får mig att sluta andas.
Trött men vad hjälper det.
Vågor är hårda och slår mot kanten
Någon som skulle kunna ta över ett tag
Ingen kan ana ingen kan se och ingen orkar väl snart lyssna. Det gör det en mycket svårare och en mycket jobbigare.
Men jag ska vara helt ärlig så mår jag nästan sämre än i vintras. Denna tomhet, panik och ångest som jag har nu är än värre och än påtagligare.
Kan inte värja mig och kommer inte undan. Får bara ta emot och svälja.
Ge mig rätten att göra slut ge mig rätten att komma loss.
En helvetes natt
Natten har varit ett rent helvete och jag är inte alls glad över att ha kommit igenom den levande.Trodde inte det från början.
Så tom och svart innuti.
Hur lång tid ska det ta hur lång tid orkar jag. Sekunder läggs till sekunder men utan någon mening.
Jag saknar och det värker och jag får bara sällskap av de allra bästa vännerna ångesten och paniken. Stundtals har jag legat som en boll ihop krupen för att försöka värja mig. Vaggat fram och tillbaka men har inte lyckats utan dessa två har sådan makt och styr mig.
Det känns som att det just nu bara går åt fel håll att jag aldrig kommer få landa någostans.
Släcka lampan, tänk om man fick...
