Jag fattar ingenting
Jag ställer en enkel fråga och får ett helvete tillbaka.
Vad har vi gjort att vända upp och ner på sig själv för att ett missförstånd uppstår
Tårarna rinner och jag försöker finna ett fokus och en förståelse vad som hänt men fattar inte finner igen förståelse och fattar ingenting.
Tecken bilder och funderingar.
Timglas
Packa ihop, sammla ihop och lägga livets mysterium till handling.
Dagen gick och natten börjar sakta gå mot ny dag.
Måste försöka måste ge det en ärlig chans inte imorgon men en annan dag.
Blunda och sov, ska försöka
Kan någon styra nu
Vet ni jag fattar inte att det kan göra så ont efter nästan 2 1/2 år. Det är därför jag inte vågar, rädd för att bli hånad och jag förstår er.
Jag sitter här och vaggar fram och tillbaka med tårar som inte tar slut, de strilar ner för kinderna. Kan ingen hjälpa mig att göra slut på detta.
Gör något nu ta mig härifrån ta mig till andra sidan.
Jag är så yr så jag ser dubbelt
Andas ett två tre ett två tre andas in och andas ut.
Jag gör vad som helst jag ger er vad ni vill bara jag blir fri.
Inga krafter kvar
20 minuters sömn blev reslutatet av natten.
Dagen och det kommande dygnet handlar om fokus och att bara styra utan att köra in i kanten.
Tänk att det kan göra så ont efter så lång tid. Det svider i ögonen och värker i hjärtat. Försöker andas men locket sitter för och täpper igen. Försöker svälja men det funkar inte heller.
Sammla ihop resterna och skrapa upp det som finns kvar efter kraschen. Vilsen och liten, vart läker jag vart tar jag vägen i all min förtvivlan.
Ingen lust och ingen skärpa, mörkret har tagit över och omsluter mig. Men ändå måste jag låtsas som att ljuset finns.
Tid har förlöpt och månen har vandrat sin stilla bana. Jag har saknat och saknar o livet gör mig ont
Hur lång tid tar det att glömma och komma över? Somliga dagar går spårlöst förbi medan andra förblir ett töcken av kämpande
I tysthet
Detta lidande och helvetes kval, ångest, tomhet och genomskinlighet. Tankarna att utföra handligen som skulle göra mig fri har varit påträngande nära i natt.
Rädslan och sorgen har kopplat greppet och jag försöker nu på bästa sätt ta mig till andra sidan ljuset.
Mina fingrar lyder inte min tankes handling och orden som jag så gärna vill skriva finner inte sin bana.
I mitt hjärta ligger krossat glas och skaver och skär.
Inte ens någon idé att försöka blunda
Tänk om du visste
I tysthet
Detta lidande och helvetes kval, ångest, tomhet och genomskinlighet. Tankarna att utföra handligen som skulle göra mig fri har varit påträngande nära i natt.
Rädslan och sorgen har kopplat greppet och jag försöker nu på bästa sätt ta mig till andra sidan ljuset.
Mina fingrar lyder inte min tankes handling och orden som jag så gärna vill skriva finner inte sin bana.
I mitt hjärta ligger krossat glas och skaver och skär.
Inte ens någon idé att försöka blunda
Tänk om du visste
Rädd
Snart kommer paniken för ångesten ligger och bankar i mig så jag vet.
Hur?
Lämna mig ifred, sluta stjäla min energi och ork, sluta förgör mig och mitt innre.
Jag HATAR!
Det är inte rättvist
Själv har jag kämpat mot gråt och tårar hela dagen. Ensamheten som hånar mig och oss rakt i ansiktet.
Kan inte ens beskriva tomheten och ensamheten jag känner.
Det är inte rättvist att hon har en sån jävla mamma som mig. Som inte har någon ork, inga idéer och ingen tillhörighet att hon har en mamma som står utanför vilket leder till utanförskap för henne också.
Kan denna dag slut!
När är det min tur
När är det min tur att få känna glädje?
När är det min tur att få le?
När är det min tur att få skratta?
När är det min tur att få känna lugn?
När är det min tur att få känna trygghet?
När är det min tur att slippa kämpa?
Vill inte vill inte vill inte
Ska jag säga det fler gånger eller är det någon som förstår??
Hur mycket jag än visar mig hur mycket jag än skriker och ropar så är det inte någon som hör.
Ögon som är tunga och svider av trötthet en kropp som behöver mer vila, men vad gör det när paniken och ångesten nu har tagit ett hårt grepp om mig och väckte mig med all sin kraft. Skakar och svettas om vartannat. Ett andetag i taget. Eller ett halvt iaf.
Tänk om du kunde se på mig, se på mig så som jag ser på dig.
Jag sätter mina segel och tar mig ut på öppet hav där har jag ju varit förut men denna gång hoppas jag att jag inte kommer i land igen.
Blunda en kort sekund och sedan nya andetag.
Hur djälvligt ska ett liv vara hur mycket ska en person få lida.
Jag har sagt dig orden förut inlindade vackra men likväl ärligt och rakt ut men du tar inte emot dem.
Kärleken är verkligen blind!
Hur mycket jag än letar så kommer du aldrig uppenbara dig och mitt hjärta kommer vara krossat för alltid.
Är det inte det ena så är det de andra felet. Jag vet också varför för jag väntar på någon som jag inte kan få och inte nå.
Ärligt jo det var nog det. Och den de skadar skadar det men detta är mitt frirum där jag skriver det jag vill, glöm inte det!
