Dagen går mot sitt slut

Dagen går mot natt och inom mig är det krig och ett rent helvete. Med fruktan finner jag mörket som sakta sänker sig.

I tystheten så stormar panikångesten i mig och allt rasar i snabb takt och jag önskar och hoppas på annat som inte är tillåtet

Inte ens orden har jag längre, men varför förvånad....

Besvikelse

Så stark och så sårbar! Men i varje sekund då blir det märkbart om än så lite.

Bit ihop och gå vidare se andra chanser och mölihgeter absolut din jälva didiot!!!

Livet jag fick tack du!"

Tro och hopp

I mitt hjärta bor ensamhet...

Vad gör dig lycklig, vad gör dig lugn och vad finner du din ro?
Sinnesfrid är inte mig förunnat utan jag är på flykt i mitt innre och i min själ.

Tro och hopp är det sista som överger dig, det har övergivit mig nu så jag tackar för mig


Definera och se känna och tro

I sorgens smärta måste du kunna analysera definera, känna och tro.
Att inte lägga svek och skuld på dig själv utan kunna idendifiera vart den rätt hör hemma.

Att känna lycka och tro att känna tillhörighet eller samhörighet.
För din egen självkänsla så handlar det om ren överlevnad och tilltro till din egen själ.

Faller faller och faller likt regn och tårar.
Kanske finns jag kanske inte

Vid liv och andas

Ett litet andetag i taget sakta öppnar jag ögonen och känner allt runt omkring. Känner den otroliga smärtan som krampaktigt fängslar mig. Ensamheten trådar som snärjer in mig.

Obetydelsen av min person och mina tankar och känslor som ett genomskinligt skal. Ändå måste jag sätta ena foten framför den andra Men varför MÅSTE jag, varför kan det inte får ett slut varför kan jag inte få ett slut på det??

Jag är rädd!!


I skenet av en lögn

I skenet av en lögn befinenr jag mig och känner smärtan. Det värker och bränner och allt omkring mig rasar.

Jag går vilse i min rädsla och i min sorg i min smärta och i mitt hjärtas ensamet.

Bördan blir tyngre och jag väljer det som för sekunden är bäst men det smärtar mest.

I skenet av lögnen värker det och gör ont. Men likväl så är stark och härdar ut och står kvar på stället, ibland så tom så jag inte ens finner mina tårar eller mina känslor. Ett genomskinligt skal

Att dag efter dag försvara säga och mena tänka och känna.
Livet är ett helvetes kval

Nära men ändå så långt ifrån det jag ens orkar, finns tankar om och hur jag ska göra för att få ett slut på detta helvetes kval

Kanske finns jag imorgon, kanske inte

RSS 2.0