Jag har bestämt mig
Det finns inget längre och jag har tappat allt mod hopp och tro. Livsglöden är slut och borta
Jag har bestämt mig för att göra det nu eller sen kan jag inte svara på men jag ska göra det
Då kan ni undra ni som inte hör av er eller frågar eller ens funderar...
Det kommer inte dröja länge men jag orkar inte mer vill inte mer
Tomheten och ensamheten tär och äter på mig innifrån
Ensam på botten och i dess förtvivlan. Att ge och att få tillbaka det stämmer inte alls.
Jag har givit och givit men vad har jag fått tillbaka....
Ett tyst eko
Inte helt OK och inte alls bra
Det är inte på riktigt det är inte helt OK. Eller det är INTE alls OK.
Masken börjar skava masken börjar göra ont, de falska skratten de falska orden och lögnen skuggar allt mer
Men vad ska jag göra, mina regler är skrivna och jag är bunden till dem. Det har andra bestämt.
Jag bär på massa massa saker som mitt hjärta skulle vilja dela med sig men till vem.
Min sorg smärtar den gör ont. Den kommer att någon gång lyckas med den företagit sig.
Min lust och min smärta värker, jag väntar ut tystnaden ekot ensamheten och tomheten.
Inte helt OK och inget bra alls,
Panikångest i drivor
Mina tankar mal HELA tiden, runt upp och ner....
Att vara utan att vara att finnas utan att finnas att andas utan att andas.
En lögn så evig, för vem och för vad? Jag tvingas att leva trots att jag inte
vill.
Vem kan ana bakom min mask bakom de osanningar jag far med varje gång jag säger
jag mår bra.
Jag skrattar, en del av det sammanhang jag så gärna vill tillhöra
men som jag står utanför
Skulle så gärna vilja men har inte modet. Så i havet av panikångesten försöker jag torka mina tårar och
bita ihop och falla in i mönstret. Vara som vanligt vara en del och någon.
Men jag är INTE någon, jag är INGET. Ingen ser och ingen vill se
Letar....
....letar försöker hålla kvar i andetaget, i lögnen.
Helst av allt skulle jag vilja sluta andas.
För mitt innre ser jag bilder som är förbjudna, förtränger och försöker.
Jag börjar om varje dag och i varje sekund. Längtar efter något annat. Vill leva vill vara vill vara som
vanligt
Vill lysa vill andas och inte behöva....
Långt bort men ändå nära. Blunda och vänd om. Allt flyter samman och smälter ihop till något diffust
Leta....
Tomt som eko
Jag har innuti givit upp och vet inte när jag går till handling. Men det är inte långt bort och inte främmande.
Hur kan ni...
Jag är arg, ledsen och besviken... undrar ni ens om jag överlever
bryr ni ens
Ensamhet
Mitt korthus faller mot det tysta mot det stilla.
En person som du tror dig ska stå dig nära vara ditt stöd vänder dig ryggen trots andra ord bara några timmar innan.
Det gör mig så förbannat arg att du som aldrig har legat på badrumgolvet i panikångesten hav, du som aldrig har tänkt tanken att hoppa framför ett tåg, du som aldrig kämpat mot livet och helvetet dömmer mig och säger
det kan inte vara så farligt....
Vem ringer man när man inte vill leva längre när ensamheten gör sig så påtaglig
Acceptera....
Acceptera osanningar och evig livslögn
Tommheten som gräver sig djupare och skär som knivar i mitt innre.
Ensamheten som hånler åt mig
Ett gift, ett föräderi och mörker. Så sann och så nära i en sekund för att i nästa
bara försivnna.
Vinden vänder åter och blåser hårt
Mitt hjärta är sårbart och utsatt för brott, möjligt att jag är medbrottsling men likväl så finns
en sorg.
Andas i det stilla, vill ha dig i varje sekund i varje andetag.
Önskan att jag fick andas in det mjuka i evighet.
Ödet är outgrundligt och förädiskt faktiskt helt brutalt
Bryter lite is och tittar ut i det djupa
Jag hanterar de tvära kasten mellan hopplösehet och en oförtvinad tro.
Mellan sprickorna i isen och månens glans i det mörka i det djupa och det sårbara.
För några timmar sedan var jag i något töcken av diffust, för att sedan resa mig upp,
le och spela teater utan dess like.
Att hitta hem det kommer jag aldrig göra, men fortsätta leta måste jag.
Föll ihop och gick i kras
Det enda jag vill ha är lite lugn och ro... var hittar man det vart finner man det.
En efter en trillar de ner och blöter min kind
Det fanns massor att säga massor att dela med av hjärtats innre.
Har inget att säga fast massor....
