Sorgfjärilsens vassa vingslag
Sårad... jag, tror du jag är kär i dig på något sätt eller? Jag hör mig själv i samma andetag som jag uttalar orden högt och väntar på en reaktion en känsla ett agerande.
- Blindgå, du ska lära dig med hjälp av famlande i mörkret i det fördolda med verktyg och minnen.
En känsla i taget ett agerande i sänder. Den verkliga verkligheten. Det smärtsamma och det onda de hårda slagen.
Svartsjuk... avundsjuk vad är skillnaden egentligen
Tavlan, som tas ner i denna natts vandring i labyrinten i galleriet. Den är målad med osynliga penseldrag och genomskinlig färg.
Rusar inte, springer inte. Står kvar, blottar min ärrade själ. Åter känner jag sorgens fjärilar och dess sylvassa vingslag innuti.
- Blindgå, du ska lära dig med hjälp av famlande i mörkret i det fördolda med verktyg och minnen.
En känsla i taget ett agerande i sänder. Den verkliga verkligheten. Det smärtsamma och det onda de hårda slagen.
Svartsjuk... avundsjuk vad är skillnaden egentligen
Tavlan, som tas ner i denna natts vandring i labyrinten i galleriet. Den är målad med osynliga penseldrag och genomskinlig färg.
Rusar inte, springer inte. Står kvar, blottar min ärrade själ. Åter känner jag sorgens fjärilar och dess sylvassa vingslag innuti.
Modet, rädslan och den hopplösa känslan
Hissa flaggan. Modet, rädslan, på havet mot horisonten.
Rädslan fänglsar, allierar och farcinerar. Kriget utför jag i det tysta i det fördolda och i tron
från omgivningen att allt är på topp och på sin plats.
Mina bokstäver flyter samman till ord och till meningar som vävs samman till mitt liv.
Varför ska det ni andra kallar liv, göra så ont, värka så och få mig att vilja ge upp?
Märkbart skör och sårbar. Desorienterad i ljuset från lampan och av ljudet från älvens dån. Tyngd och smärtsamt ledsen av sorgens svarta. Det svarta som är aska innuti mig, i min själ och i mitt hjärta.
Fången och allierad, av känslan som vill förtränga och förminska.
Den brusande älven och det rusande hjätat
På tvären sitter känslan. Känslan jag försöker förtränga, längtan och saknaden.
Allt rinner iväg och flyter bort. Jag ser det brusande vattnet i den dånande älven.
Det är försent för att vända, vända blicken åt annat håll. Mitt hjärta slutar slå och tanken blir till tomhet.
Innan jag sagt allt, kommer jag och mina andetag dö ut och jag kommer tappa fotfäste.
Tiden, smärtan och sorgen.
Kristallerna som bildar sköra mönster på kudden och på min kind. Jag saknar dig som den dagen stal mitt hjärta och har det i ett järngrepp.
- Att sakna någon som gör dig så illa, det är en balansgång.
