Du gjorde det

Du gjorde det igen, nyss. Du sa det som jag inte ville höra. Du sa att du inte ville ha mig mer än som en vän.

Från att ha sagt att jag älskar dig så tog det bara några få sekunder. Från det att du la din arm om mig från det att du drog mig tätt intill så kastade du bort mig.

Vän jo kanske men inte nu. För jag älskar dig!


Vågade...

... men vad fick jag för det?? Ett tomt hjärta en ledsen själ och åter ett svek.

Jag vågade erkänna för mig själv att jag var kär och jag vågade visa mig sårbar och ärlig.
Men nu är jag så rädd,skrämd och tyst. Jag tyckte om din närhet, dina fingrar som smekte min rygg i tidig morgontimma
men nu kommer jag aldrig våga något mer.

Närheten du gav mig litade jag på orden du sade mig var vackra men ärligheten fanns inte. Varför tror jag alla om gott?

Önskar jag hade makt att avbryta att skriva under och tacka för mig. Men det funkar inte måste fortsätta vandra trots motviljan som värker i mig.

Kramar till er som finns och orkar

Hatar att älska dig

Jag hatar att älska dig och jag hatar mig själv för att jag vågade förlita mig på känslan att allt var mjukt och känsligt

Mitt hjärta gav jag till dig men du kunde inte handskas med det och kunde inte ta tillvara det. Utan gjort det jag bad dig att inte göra.

Hur lätt är det att inse och förstå när hjärtat och känslan säger något annat.

Vänner som ska vara förstånde och säger massa tomma ord. Så jäkla trött. Men ändå ljuger jag och håller med och nickar men inom mig skriker något annat.

Jag reser mig sakta, reser mig och försöker fokusera och försöker glömma men hur lätt är det.
Ibland vet jag inte ens varför jag ens försöker varför jag sätter på mig masken och håller med.

Så tom och ledsen innuti.

Ett glas vin i sena timman

Klockan är mycket men vad gör det? Egentligen väldigt mycket men jag orkar inte ens jag orkar inte bry mig.
Värdet i livet värdet med att vandra finns inte kvar och kommer aldrig åter.

Tankar snurrar och tankar virvlar.

I en sekund lyckades jag vara lycklig men känslan är inte mig förunnad känslan är inte mig berättigad

Du gjorde det jag bad dig om att inte göra.

Krossad och tom, ledsen och sårad står jag fortfarande kvar.

Hur många gånger kan man klara av hjärtat går i tusen bitar hur många gånger vågar man förlita sig
på känslan

Att ge av sig själv kostar på.

En gång till

Hur många gånger kan det ske hur många gånger ska jag bli lämnad

Jag vågade hoppa jag vågade tro men så fel jag hade. Mitt hjärta är krossat en gång till och än värre denna gång. Jag vet jag sa det för ett tag sedan också men nu är det ju värre än någonsin.

Tårar falller och har fallit. Svart och tom innuti och så sårad, sårad in i själen.

Jag bad dig men det hjälpte inte du gjorde det ändå. Tog det som du ville ha och struntade i resten. Sedan ska jag förstå att du har ett helvete, att du inte mår bra.

Skulle vilja säga jag bryr mig inte. Men det värsta är att jag gör det.

Sov gott
från en tjej med ett krossat hjärta och en sårad själ.

Länge sen!

Har så många kvällar tänkt jag skulle skriva några rader men det är ju som det är.

Tillbaka är ångest panik och ensamhet. Önskan om något annat önskan om att återta mitt liv där jag får andas och får ett inre lugn.

Men jag kämpar på och ger inte upp hur gärna än jag vill. Släcka ljuset och aldrig mer tända. Tanken är så otroligt nära och viljan finns trots det positiva som hänt. Men balansgången är svår mellan trygghet och panik. Lutar mest åt panik som vanligt.

Trodde jag skulle slippa att vakna med min bästa vän men nä hä det gick ju inte alls. Varför går det inte att släppa och varför går det inte att bara radera ut.

Nej för att min dotter är den som får betala mest. Jävla skit!!

RSS 2.0